goingsmallandhealthy.blogg.se

Ännu kan jag inte säga att jag är en ny människa. Men jag jobbar på det...i perioder. Som alltid har jag väldigt lätt att falla tillbaka och trilla dit igen. Socker socker socker. Jag har så mkt måsten i mitt liv, som jag tyvärr gör till mer avancerat än vad det är. Jag stressar hela tiden, fast jag egentligen inte behöver. Jag stressar för framtiden, jobb/plugg? Vad ska jag göra? Barnen stressar mej. Hemmet stressar mej. Städ, tvätt, laga mat (som jag tycker är ap-tråkigt plus noll fantasi). Jag tror att ju mer jag stressar destomer äter jag. Och det största problemet är att jag sover bort dagarna. Jag går och lämnar barnen till dagis/skola .Sen går jag hem och sover till 14 då jag snart ska hämta dom. Jag MÅSTE sluta sova. Men det är nåt jag måste "offra" och det är där skon klämmer. Att jag sover gör ju att jag äter för lite. Vilket såklart gör mej hungrig på kvällen och det triggar sötsuget.

Det jag måste göra är... sluta sova bort dagarna, skriva listor (matlista, attgöra-lista och föra kost o motions-dagbok) Och jag vet ju detta, så varför gör jag det då inte bara?

 

Träningen har i alla fall börjat smyga sej in i mitt liv. Jag har fått träning på recept och har köpt ett gymkort. Har skött det ganska ok, men det kan bli bättre.

Bästa träningsformen är helt klart vattengympa. Så skönt! Och jag är stolt att jag tillslut vågade klä mej i badkläder och hoppa ner i bassängen. Vill folk glo och tycka får de göra det. Jag är ju ändå där för att förändra mitt liv.

Så, vattengympa på måndagar. Jag har även testat ett pass som heter smartstart. Där tränar man styrka, kondition, koordination och avslappning. Mkr bra pass som jag bara gått på en gång, men ska gå varje tisdag helst.

Och sen styrketräna med maskinerna torsdagar eller fredagar. Då har jag min träning 3 ggr i veckan som är mitt mål. Promenader däremellan. Har 30 min dagligen som mål. När detta flyter på är det ju kanon. Men, maten är ju det viktigaste. Äta nyttigt och regelbundet.

Jag tror inte på några dieter som LCHF, 5:2 och allt vad det heter. Jag tror man kan äta av allt, men med måtta och sunt förnuft.

 

I helgen hade vi vår efterlängtade bootcamp-träff, som min hälsocoach Lotta höll i. Vi sågs i fredags i Kista där vi käkade middag och gick i affärer (och shoppade skor hehe).

På lördagen höll hennes PT Tobias föredrag om kost och träning. Mkt intressant och lärorikt. Efter det fick vi träna bokwa. Min tunga kropp orkade inte vara med så länge, jag blev yr och vaderna gjorde fruktansvärt ont. Men det jag var med var jätte roligt. Hade sån träningsvärk sen så ja knappt kunde gå haha.

 

På kvällen for jag hem på födelsedagsfest hos en kompis. Kändes lite fel att dra iväg o dricka massa alkohol o stoppa i sej massa kalorier efter förmiddagen... Men jag hade super kul. Och jag skippade kladdkakan så det är ju alltid nåt ;)

 

Jag ska fortsätta kämpa på. Jag ska INTE trilla dit helt igen... Jag får inte svika mej själv så!

 

Tack alla som hejjar och tror på mej :)

Okej lite om mej då.

Jag heter Anna och är 31 år. Jag bor söder om stockholm tillsammans med min man, våra två barn, två katter och en hund. Är tyvärr arbetslös men söker jobb och hoppas på lite tur snart.

Jag är från Blekinge från början, men har bott i stockholm i 12 år nu!

Jag tycker om att festa, träffa vänner, se på film, äta massa skit, sova bort halva dagen...typ. Jag gillar inte att träna och motionera, haha. Ska ju bli ändring på det nu dock. Det bor en äkta latmask i mej, men jag ska kicka ut det aset.

 

Fram till att jag var 18-19 år var jag smal och fin. Jag åt helt fel men min kropp började inte säga ifrån förns vid den åldern. Jag är 152 cm kort och vägde 48 kilo. Var perfekt enligt många...Kunde handla vilka kläder jag ville, hade fina c-kupor och ja,jag borde varit nöjd. Men det var jag inte, oj vad jag jämförde mej med andra. Hade man ett litet hudveck på magen var det katastrof typ. Shiiit en fettvalk! Om jag bara visste då hur jag skulle sett ut idag hade jag nog inte klagat.

 

Nånstans i den vevan började jag må väldigt dåligt psykiskt av många olika orsaker. Det ledde till att jag skolkade massor, slutade vara med på gympan i skolan och låg i princip bara hemma i sängen och sov, och åt.

Jag gick upp ca 1 kg i veckan. Det gick så himla snabbt allting så jag hängde inte med själv. Folk började såklart prata och fråga...jag hade inget vettigt svar att ge för jag visste inte. Jag tyckte jag levde som jag alltid gjort. Minns att min lärare var orolig för mej. Hon sa att hon såg att jag gick upp mer o mer för varje vecka som gick. Jag bara grät och mådde skit. Kände mej ful och skämdes över hur jag såg ut. Från att ha varit den "snygga" som folk (killar) gärna ville ha, till att bli den fula som folk slutade hälsa på..

Med nöd och näppe tog jag mej igenom skolgången och lyckades ta studenten. Vägrade dock ha vita kläder för jag ville inte att valkarna skulle synas,så jag hade ljusblå byxor, en svart t-shirt som jag drog o drog i hela tiden så inte magen skulle titta fram, och en vit typ kofta över det.

I juli det året, 2001, tog jag mitt pick o pack o flyttade till sthlm. Jag hade en syster här och flyttade in hos hennes familj. Har alltid sagt att jag skulle flytta till sthlm, och efter viktuppgång och all skitsnack blev beslutet bara lättare att ta. Folk trodde jag skulle stanna max 2 månader, men sedär....12 år i år !

Det är det bästa jag gjort, och jag flyttar nog aldrig ifrån denna fina stad.

 

Hur som helst följde åren med ännu mer viktuppgång. Lite jobb på förskola, massa sjukskrivningar av psykisk ohälsa som jag tyvärr inte fick riktig hjälp med förns 2005, lite praktiker, rehabilitering, barnafödsel, praktik igen och sen visstidsanställning i butik där jag var 3 år. Sen 2011 var det dags för barn nr 2 att komma till världen. Mammaledighet och nu då arbetssökande.

 

Idag har det gått till en gräns känner jag. Jag måste ta tag i min vikt och hälsa NU. Innan det är för sent.

Jag vägde som mest i april, men har nu lyckats gå ner 6-7 kg (pendlar lite upp o ner där).

Jag har försökt så många ggr, men jag har aldrig försökt tillräckligt. Jag ger upp alldeles för lätt och är expert på att skjuta saker framför mej. Det får vara slut på det nu.

Tack och lov har jag min hälsocoach Lotta, som jag träffade på facebook av en slump. Hon är helt underbar och har gjort en fantastisk viktresa. Genom henne och hennes bootcamp har jag fått kontakt med så himla fina människor som också kämpar med olika mål. De finns alltid där och stöttar och peppar, vi delar tankar och funderingar och man slipper känna sej ensam. Otroligt tacksam för att de finns!

 

Mina dagar har sett förjäkliga ut.... ätit på oregelbundna tider, för mkt fett, för mkt socker, varit totalt läsk och chokladberoende. Det lyckades jag råda bot på men det har sakta smugit sej på igen.

Därför är det nog oxå bra med blogg, kunna skriva upp o se hur mitt liv faktiskt ser ut. Göra små förändringar i taget. Jag SKA lyckas denna gång. Och jag ska bli bättre på att sätta upp delmål och inte se det där stooora målet som är typ 60 kg. Det känns omöjligt, men andra har ju klarat det så då ska väl jag oxå kunna?

 

Det jag satsar på nu är att sluta sova så mkt!, äta 6 mål om dagen, inte överäta, inte äta/dricka massa socker.

Motionera (promenera) 30 min om dagen...ja jag får börja om och börja sakta och försiktigt, samt att jag vill få till 3 typ av pass i veckan. Tex hemmagympa/övningar/nintendo wii fit osv.

 

Jag ska slåss mot latmasken och jag ska vinna!

Som sagt, välkomna till min nya blogg.

Ikväll är jag alldelses för trött för att skriva, men första steget är gjort, jag har skapat en blogg!

Återkommer i morgon med lite info om mej själv :) Natti